Nu ligger jag här i sängen. Tankarna är på olika håll. Eller egentligen tänker jag bara på en sak. Men jag känner två olika känslor. Precis som om jag inom mig hör två olika röster. En säger "äntligen, du har ju varit trött på det så många gånger och känt dig redo att sluta" samtidigt så säger något "nej, är du säker? Aldrig mer? Är det verkligen så snällt". Jag kan pusta ut, samtidigt som jag blir ledsen. Ja, känslorna är ikväll blandade och väldigt delade. Vad jag pratar om är att jag ikväll har kvällsammat Nova för sista gången. Imon kommer Nicke försöka söva henne utan bröstet. Anledningen till detta är Nova snart är åtta månader och jag känner mig redo att sluta amma helt snart och kvällsamningen är ett steg i det. Även Nova verkar vara redo (även om hon såklart kommer protestera), vilket hon inte varit tidigare. Numera accepterar hon riktig mat och är nöjd med det. Vid kvällsamningen bökar hon mest vid bröstet och då känner jag att det är lika bra att sluta ge bröstet innan bröstmjölken är helt borta. Det känns snällast så mot henne. Så anledningen är inte alls konstig. Däremot är känslorna ganska märkliga. Eller kanske inte. Fast ändå lite. Så delade känslor. Så starka känslor. Så mycket känslor. Men samtidigt så olika och förvirrande. Ja, ikväll känns det märkligt även om det inte är i närheten av vad det kommer göra imon. Det kommer skära i mitt hjärta när jag hör min tös skrika efter bröstet. Hon har älskat att ligga vid bröstet. Första veckorna (månaderna?) kunde hon ligga där i timmar på kvällen. Imon kommer rösterna inom mig ropa olika. Ena sidan, varför sluta kvällsamma? Din dotter vill ju ha bröstet? Finns ingen anledning att sluta. Samtidigt som andra sidan, tiden är inne nu. Nova är redo, hon ska bara vänja sig. Snart kommer hon kunna somna själv och ni alla sova bättre.
Ja, så mycket tankar och känslor kring amning. Inte konstigt att det väcker känslor hos folk. Om inte annat så väcker det massor med både tankar och känslor hos mig.
Nova 1 månad gammal
