En blogg om livet, som består av allt från renovering av vårt hus, till vänner, familj, kärlek och livet som mamma till Nova som föddes i april -15. Här får du följa med i min vardag!
Som jag nämnde i förra inlägget stannade Nova hemma med Nicke igår medans jag va på pysselkväll. Det va, tro det eller ej, första gången jag va ifrån Nova en lite längre stund. Jag kände mig inte alls orolig över ifall Nicke skulle "klara" det. Han tar ju hand om vårt barn lika bra som jag. De jag kände handlade snarare om mina egna känslor. Om hur mycket jag skulle sakna min bebis. Det kanske låter helt sjuk för vissa. Men jag har inget behov av att komma hemifrån utan Nova, eller för den delen vara ifrån henne. Jag tar gärna med henne på allt. Men såklart kan det vara bra att komma iväg en sväng ändå. Om inte annat så är det skoj för Nicke att få ha henne lite själv en stund. Timmarna sprang på fort och jag kan inte påstå att det va "skönt" att komma iväg en stund själv, för Nova kunde lika väl varit med mig. Men när jag kom hem blev jag glad över att få mötas av en lycklig sambo och ett glatt barn. Mammig som bara den va hon när jag kom hem och blev ledsen så fort hon inte va i min famn. Men såklart hade hon haft det kanon med Nicke. Och det kändes bra för deras skull att de fått lite tid själva.