För sista gången.... Ja igår natt ammade jag Nova för sista gången. Vi tyckte det va dags nu och i natt provade vi därför att ge välling vid sex-tiden. Och hon tog den utan protest. Det kändes skönt och gjorde det enklare för mig. För även om det faktiskt känns himla skönt och på något sätt lite befriande så är det med blandade känslor. Amma är ändå något vackert. Något mysigt. En speciell känsla och en speciell stund. Det knyts ett speciellt band och enorma känslor skapas. Jag har gillat det. Även om det varit med glädje och lycka vissa stunder, men också jobbigt och frustrerande andra. Men nu kände jag mig färdig. Dock kommer det ändå tankar... Tänk om detta va sista gången, sista gången för alltid? För tänk om det inte funkar nästa gång? Eller om det inte ens blir någon nästa gång? Det är frågor vi inte vet svaren på just nu och det är väl därför de kommer. Sista gången i mitt liv? Såklart hoppas jag inte det. Även om jag nu kände mig färdig med det. Och enormt och oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att kunna amma mitt barn såhär länge.
Ikväll va det därför dags igen. Dags för att skippa amningsbehån och ist ta på en skön gammal urtvättad sovtshirt. Minns knappt hur det kändes att släppa brösten fria, haha. Och med det säger jag godnatt och sov gott.
