När hon va mindre ville hon aldrig kramas eller gosa. Vara i famnen ville hon gärna, men inte luta sig tillbaka och mysa. Detta har nu däremot ändrats helt. Hon pussas ofta och mycket. Kramas, gosar och håller om. Denna kärlek visar hon inte bara mot mig och Nicke, eller släkten. Utan även mot andra tjejer/kvinnor och barn. Framförallt barn. Hon klappar på huvudet, kramas och kelar. Och pussas, massor. Både på munnen, kinden och huvudet.
Det är inte bara denna kärlek hon visar mot andra, utan även genom att dela med sig. Hon ger bort både mat och leksaker. Hon hämtar leksaker till sina kompisar, för att dela med sig.
När man ser detta hos sitt barn kan man inte vara annat än stolt. Stolt som en tupp faktiskt, att vår dotter visar sån kärlek och omtanke gentemot andra. Underbara, fantastiska lilla barn, vad stolt du gör oss.
