Jisses vilken skön helg. Solen har visat sig med sin bästa sida, fåglarna har kvittrat, träd och blommor slagit ut och grillen varit tänd. Nu hoppas vi att detta underbara väder är här för att stanna. För jag trivs och tack vare solen håller jag humöret uppe trots en trädgård som vänts upp och ner. Trots att min sambo ägnar alla vaken tid ihop med vännen och grannen R, för att fixa med dräneringen. Jag har under denna tiden fått känna av känslan att leva själv tror jag. Och för mig som alltid vill ha sällskap (förutom min egentid) är det en pärs att känna sig så ensam som jag gjort nu vissa dagar. Men jag kämpar på på mitt håll, samtidigt som sambon kämpar på på sitt håll (i gropen). Sålänge föröker jag njuta av solen, promenader/joggingturer, fix och don hemma och annat. Till helgen hoppas vi att vi kan börja fylla igen iaf. Vi hoppas på det för det är så tröttsamt att ha det som det är nu. Än är det inte klart även om vi fyllt igen. Det återstår en del även då. Men då är iaf de största bitarna gjorda och vi kanske lite smått kan börja med båten. För det jag saknade som mest igår när jag njöt av solen en stund va havet. Havet, klipporna och båten. Åh som jag längtar. Men änsålänge får jag njuta av jordhögarna och mitt fina plommonträd som blommar för fullt.
Trädgården från sin bästa sida just nu
Så himla vackert plommonträd med alla tusentals små vita blommor