Oj vad tiden springer på. En hel månadsen jag skrev sist. Men orken och motivationen har väl helt enkelt inte infunnit sig. Men men, så är det inbland.
Vad har hänt sen sist då? Bra fråga, för jag minns inte. Men, mycket fokus har legat på inskolningen och första tiden på förskolan. Sen har kusinen fyllt ett och jag fyllt 28. Båten har dragits upp och hösten har gjort entré med regn regn och regn. Och sen har vi även avslutat månaden med vab och elaka baciller.
För att göra en lång historia kort så kan jag säga att första tiden efter inskolningen på förskolan va fruktansvärd. Nova blev ledsen redan hemma, skrek hysteriskt när vi parkerade och om det nu gick, ännu värre när vi lämnade. Timmarna på förskolan va hon arg och inte på humör. Även hemma kände vi inte igen henne. Arg, irriterad och stirrig som bara den. Såhär skulle det inte behöva vara och vi bestämde oss för att agera för att hjälpa Nova. Jag gick ner i tid och så la vi upp en plan med förskolan. Frukost hemma och korta dagar för att ge Nova bästa förutsättningar. Vår plan började så smått ge resultat. Lite framåt, och lite bakåt. Förskolan va även helt fantastiska i sitt sätt att bemöta Nova för att hjälpa henne på alla sätt. Successivt började vi göra dagarna lite längre och efter 3 veckor kunde jag lämna Nova med ett leende på läpparna. Den morgonen flög jag nästa till bilen och tårarna rann. Vilken glädje. Nova började äntligen trivas på förskolan och även hemma va hon dig lik. Så nu återstår att se hur fortsättningen blir.
Under tiden har även kusinen T fyllt ett och jag 28. T bjöd på tårtkalas och jag på kladdkakebuffe. Båten har dragits upp och Nicke hat grejat för fullt med den medans jag och Nova stått för markservicen.
Sen påbörjades dagar med vab. Hämtade Nova på förskolan förra onsdagen, blank i ögonen och lite smått hängig. Förskolan anade att hon började få feber. Och jo minsann, visst va det så. Under torsdagen steg febern men minskade ganska snart igen. Dock fick vi ist ägna natten åt att ta hand om en magsjuk tjej och byta sängkläder. Ja, några riktigt elaka baciller hade gett sig på Nova. Och såhär har vi hållt på sen. I söndags såg vi en bättring. Men sen bakslag igen. Nova fick inte behålla något alls på flera dygn. Så besök på barn har gjort i omgångar och att sätta in sond har diskuterats. Men så igår, efter en vecka började det äntligen vända. Bara en kräkning på förmiddagen. Men sen dess har Nova fått behålla vätskan hon har fått. Så efter att ha matat henne med vätskeersättning på sked var femte minut har vi nu kunnat ge henne lite mera. Att se sitt barn så orkeslös som Nova varit har varit fruktansvärt. Lika så att inte få ge vatten till sitt barn, när hon skriker hysteriskt efter det. Veckan har varit tufft och Nova har kämpat sig igenom den. Vår starka lilla tjej. Nu hoppas vi att den biten kokt korv hon fick innan idag får stanna och att hon kan pigga på sig. Att se hennes glädje och höra lyckotjuten över att få lite korv va helt underbart. Älskade lilla Norpan. Att inte få ge mer när hon så gärna vill ha, känns dock grymt. Men förhoppningsvis är magen på banan snart igen så hon kan få äta precis som hon vill igen. Dessutom saknar Kompisarna på förskolan henne och jag tror minsann hon saknar dom också. Så på måndag hoppas vi hon ska vara på banan igen och kunna leka med sina kompisar igen.
