Som jag har längtat. Vi ses så himla sällan och jag saknar det något oerhört att ha dom nära. Vad jag pratar om är min bror och hans sambo. Jag hatar avståndet till Stockholm och att bara ses 2-3 gånger per år är fruktansvärt. Men, dom trivs i Sthlm och jag får glädja mig åt det. Och såklart, ta vara på tillfällena när dom är här.
I tisdags kom dom hit och i torsdags styrde vi skutan mot gästhamnen och Sjörök, där vi mötte upp dom och blev bjudna på godaste pizzan. Det blev ett kärt återseende och jag njöt. Efteråt tog vi oss en tur och kastade sedan ankare för en stund. Vi pratade och njöt medans Nova höll låda och roade oss alla. Vi lämnade sedan av dom i Nättraby för att spendera natten på Aspö med våra vänner.
Morgonen därpå körde vi inåt igen, för att stanna några dagar i land. Vi hann umgås med dom en liten stund innan dom for iväg på bröllop. På lördagen anslöt jag och Nova igen, medans Nicke stannade hemma för att måla. Vi andra njöt av sol, bad och umgänge hela dagen. Till grillningen på kvällen anslöt även Nicke.
Söndagen. Jag och Nova åkte bort en snabbis innan det va dags för att åka hem för lunch och vila. På kvällen väntades nämligen bröllopsfest.
På måndagen passade vi på att ses igen eftersom deras dagar här närmade sig ett slut och flyget tillbaka till Stockholm gick på kvällen. Vi badade för fullt igen och avslutade med att grilla ihop innan de åkte mot flygplatsen.
Att behöva ta farväl och inte veta när man ses igen är det värsta. Hur många månader är det tills vi ses nästa gång? Åh, jag hatar det. Men får leva på de underbara dagar vi fått tillsammans under deras besök denna gången.
