Äntligen är det helg. Veckan som gått har varit tuff. Riktigt tuff. Tankarna och känslorna har snurrat i överflöd och tårarna har runnit längs Novas och mina kinder allt för många gånger.
Inskolningen gick kanon. Så även första dagen (i måndags). Sen hände något. För varje dag som gick protesterade Nova mer. Hon blev mer och mer arg. Mer och mer ledsen. Personligheten ändrades hos vår Goa och glada tjej på bara någon dag. Vad va det som hände? Såklart är det mycket som händer när ett barn börjar förskolan. Men här va dwt något annat. N va arg stora delar av dagen både på förskolan och hemma. Ville inte äta osv. Det märktes tydligt att Nova inte mådde bra. Efter fyra dagar stod jag inte ut längre. Jag bröt ihop och något behövdes göras. Mitt glada, busiga och goa barn skulle inte behöva gå runt och var arg hela dagarna. Inte vilja äta osv.
Förskolan har gjort allt de har kunnat men utan framgång. Så i fredags när Nova va hemma med Nicke la jag tillsammans med förskolan upp en ny plan. Nu kör vi på den fr.o.m. måndag. Vi känner av Nova och tar en dag i sänder. Det känns så himl skönt. En sån lättnad. Att jag i torsdags inte kunde se mitt barn i ögonen utan att börja gråta är inte ok. Att behöva slita sitt barn gallskrikande ur bilen kl 7 på morgonen är inte ok. Inte heller att märka att sitt barn inte mår bra, så pass att personligheten och attityden ändras drastiskt.
Fredagen avslutades ändå på bästa sätt. Massage "mammalyx" på lavendelns minispa stod på schemat igår och därefter det lättande samtalet med förskolan. Därefter tog jag helg och när jag kom hem mötte mitt älskade barn mig vid bilen. Min N som dessutom va sig lik igen efter en dag hemma. Så nu ska vi bara njuta vidare av helgen och så tar vi nya tag på måndag.
Idag tillbringade vi förmiddagen i wämö parken med loppis, pannkakslunch i solen, hälsa på alla djuren och leka lite i parken. Som jag njöt. Nova somnade gott i bilen, sov vidare i sängen och nu sover hon sen en stund tillbaka på mig. Och som jag njuter. Middagsvilan på förskolan blir bara en timme. I vanliga fall sover N två. Så idag vilar hon på som bara den, tryggt i sängen hos mamma. För mig är det en fröjd att se och en fantastisk känsla att veta att hon iaf idag och imon sover lugnt och tryggt, och vaknar utvilad. Mammas tjej.
Veckan som gått har vi lärt oss på och jag hoppas verkligen att vi nu kan reparera såren och de negativa känslorna som skapats.
Gör om, gör rätt!
