Idag va det sjätte dagen på inskolningen. Förra veckan va vi där torsdag och fredag kl 15-16. Så även måndag-onsdag denna veckan. Idag blev det ett förmiddagsbesök kl 9.30-10-30 och så även imon.
Under dessa dagar har det varit mycket tankar och känslor som snurrat i mitt huvud. Antagligen i Novas med men jag tycker ändå att hon än sålänge är som vanligt. Tar väl lite längre tid att få henne att somna på kvällen, så är säkert en massa intryck för henne att bearbeta. För men del snurrar det hela tiden och det tar betydligt längre tid för mig med att somna på kvällen.
I förrgår kändes det inte alls bra. Den pedagogen som ska försöka lära känna Nova i första hand, hade inte alls varit så närvarande som jag önskat och räknat med. Så igår när hon plötsligt skulle försöka (alldeles för mycket dessutom) fick vi ett litet bakslag. Mamma skulle sitta på mattan och fick inte följa med Nova när hon kom och tog mig i handen. Såklart blev Nova irriterad. Mamma följde inte med, och betedde sig dessutom inte alls som vanligt. Detta resulterade i att Nova blev irriterad på allt och alla och bara mamma dög. Tillslut bröt hon ihop och blev jätte ledsen. Då fick det vara nog. Såhär ville jag inte alls att inskolningen av mitt barn skulle gå till. Det kommer inte funka för Nova utan kommer ist ge motsatt effekt av vad vi vill komma. Så jag sa ifrån. Tillslut bytte vi pedagog och den som kommer vara närmst Nova till en början är underbar. Hon tänker mer som vi och hanterar situationer så som vi önskar. Idag, sjätte dagen, fick vi därför börja om lite. Men sålänge vi gör detta på Novas vis så funkar det kanon. Sålänge hon får ta mig i handen ibland och gå iväg eller visa mig något, så tar hon sig fram, leker med de andra barnen och vågar springa iväg och släppa mig i sikte. Så efter några dagar med en dålig magkänsla känns nu allt mycket bättre. Jag har idag kunnat prata ordentligt med "Novas" pedagog och efter att vi varit där en timme tog Nova henne i handen. Då kändes allt plötsligt så rätt. Nu har vi fyra inskolningsdagar kvar och pga den dåliga starten blir det kortdagar i slutet på nästa vecka. Så nu är mammahjärtat lugnat lite. Men när vi nästa vecka ska börja lämna kommer antagligen pulsen öka igen.
Som jag läste på en annan blogg där hon satte ord på mina tankar. Hon skrev att det känns så onaturligt att lämna sitt barn gråtandes, gå därifrån och inte få gå tillbaka och trösta. Och ja, så fruktansvärt onaturligt. Det blir helt fel i huvudet att inte få göra vad som känns rätt. Även om det rätta är att faktiskt gå. Men så fel samtidigt.
Nova är iaf superduktig och jag är så stolt över henne. Hon går iväg, undersöker och leker. Hon tar även sina nyfunna vänner B och E i handen, kramas och pussas. Hon tar såklart även mig i handen och vill jag ska följa med. Men när jag gjort det så är hon nöjd, och leker vidare och bryr sig inte om jag sitter kvar med henne eller går en bit bort. Vår älskade lilla tjej.
Trött tjej efter inskolning