Idag var det min sista dag som mammaledig. Jag är så tacksam över att jag fått vara hemma med min favorit såhär länge. Varje dag sedan hon kom till världen har jag fått vara vid hennes sida. I 513 dagar. Det är de absolut bästa dagarna och tiden i mitt liv. Men jag kan inte förstå var tiden tagit vägen. Den har gått så himla fort. Men jag har njutit varje dag. Och hade jag fått välja hade jag nog fortsatt att vara hemma ett bra tag till för jag skulle nog aldrig tröttna. Jag älskar detta livet och jag älskar varje minut med mitt barn (även om det såklart finns tuffare stunder med).
Men de bästa stunderna har helt klart varit att ha Nova sovandes i famnen, plocka bär på tomten, babysimmet, att träffa vänner (både mina och Novas), träffa släkt och äta frukost eller ta en fika, vara hemma och leka, läsa böcker, bada i poolen, gräva, gunga, busa och mysa. Att göra små saker för Nova som jag vet hon gillar lite extra, tex äta extra gott mellanmål, fika på en filt på altanen och mata fåglarna. Små saker men så uppskattat. Att få göra Nova glad och se hennes lycka i ögonen ger så mycket energi. Det finns inget bättre. Och såklart kommer det bli massor med fantastiska stunder framöver med. Vi kommer hitta en tjusning och en glädje i vardagen framöver med. Men just nu känns det himla tungt och vemodigt. Att spendera dagarna på jobbet ist för att spendera tiden med mitt barn. Att göra henne glad, att hejja på henne när hon försöker lära sig något nytt, applådera när hon klarar det, uppmuntra henne till att testa och prova, läsa böcker, hjälpa och visa. Ja, att få fortsätta göra det varje dag, hela dagarna vore drömmen. Men nu kommer kompisar och personal på förskolan göra det på dagarna. Och ist får vi ta vara på kvällarna och helgerna. För ja, såklart hittar vi även en tjusning i det.
Luddigt inlägg men så blir det när det är lite smått luddigt i huvudet.
Sista dagen
publicerat i
Vardagen;